Människan har i alla tider ätit ostron. Efter att inlandsisen försvunnit blev det varmare och vi hade i södra och mellersta Sverige medelhavsklimat, gynnsamt för ostron.

Arkeologer har hittat rikligt med ostronskal i gamla kökkenmöddingar, äldre stenålderns köksavfall. Och redan de gamla grekerna använde ostronskal som röstsedel vid val under antiken.

Från 1600-talet och framåt serverades ostron till de svenska och danska hoven. På Musee Condé i franska Chantilly hänger en målning, Ostronlunchen, av Jean-Francois de Troy. Här kan man se hur mycket ostron man kunde stoppa i sig till lunch på 1700-talet. Någon har räknat till 150 ostron per person-man lever i fel århundrade! Och ostronätandet  spreds till bredare lager.

Under 1900-talets första hälft var ostron ett stående inslag på det svenska stadshotellets meny, lika vanligt som strömming, ost  och sill – ljuva tider!